FÖRSÖK TILL FÖRKLARING

Om man förenklar texten och tar bort en del språkliga utsmyckningar skulle brevet kunna lyda så här:

”Jag Oluf Eriksson, lagman i Medelpad, hälsar Herr Knut Eställsson i Wentgarn, riddare och lagman i Uppland.

Kungör att jag hållit domarting med allmogen i Njurunda Skeppslag år 1506. Det rådde en tvist i södra socknen mellan å ena sidan Oluf i Wästbo och hans medarvingar och å andra sidan Eric Påhlsson, gällande sälskären. Jag och fogden Eric Pedersson lämnade utsocknes syn på saken. De tvistande fick i uppdrag att reda ut om skären i södra socknen enligt gammal hävd fördelats efter jordtal. Detta gjorde de och kom igen nästa ting och sade sig ha granskat saken och rannsakat sitt samvete. De sade till rätten att det är skillnad mellan södra halvan av socknen från Lerrikebäcken och i Borgarholmen, där gränserna är fastställda, och i Drängevarps Skatan. Eric Pålsson och Oluf i Wästbo sade att de hade två vittnen, men de två vittnena ville inte svära eden.

Då dömde jag att sälskären skulle tillfalla dem som betalar skatt efter jordtal med samma proportioner i vattnen som på land. Detta ska gälla i södra halvan av socknen till evig tid och ägo, och den som inte betalar skatt ska utgå och inte fiska eller bruka vattnen tillsammans med de andra, de som betalar skatten. Dessa är tolv uthärads män, sex från Hälsingland och sex från Tuna i Medelpad. (Alla tolv är namngivna.)

Till yttermera visso hänger jag mitt sigill under detta brev.

Tecknat som ovan,

(Namnteckning)”